Marie Eriksson

Att vara en kreativ själ. Att vara jag. Att vara mig. Hur är det att kunna uppleva både mörker och ljus. Hur är det. För mig är det att jag går på en väg som finns i nuet. Här och nu, just nu. Jag har vandrat i mörker och dimma. Jag har vandrat i sorg och rädsla. Jag har vandrat med ljuset som värmt min själ och jag har vandrat med en kärlek och förtröstan så stark. Kreativiteten har med åren blivit min sanna och främsta följeslagare. Känslan av sammanhang och nyfikenhet blir allt starkare inslag i mitt liv. Ljusets strålar pulserar och expanderar mer och mer i den skapelse som är jag. Mörkret är inte längre skrämmande. Livet har lärt mig att kunna skapa även i mörker. Det finns en fascination och inspiration i både mörkret och ljuset. Det verkar stämma det som sagts att det inte finns nåt ont som inte har nåt gott med sig. För mig handlar livet om balans. Att finna balansen som passar för just min kreativa själ. Det som är jag och mig. Det är då ljuset och mörkret förenas och bjuder upp varandra till en glädjefylld dans. Det är då möjligheternas land utan början och slut öppnar sig och bjuder in till fest natten lång. En fest där livet, glädjen och ljuset hyllas. Att vara en kreativ själ. Det är en underbar gåva som ger mångfald och fyller mig med liv. Det är en gåva som existerar bortom orden och som jag upplever och som fyller min själ. Det är en gåva som inte går att beskriva med ord då den är så stor och så mycket mer. Att vara en kreativ själ. Både att ibland vara bortom och ibland vara här. Men också att bara vara just nu i nuet och få uppleva allt det vackra som finns. Att helt enkelt bara finnas till.