🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼🌼

Hej där!

Jag kom att tänka på att jag inte presenterat mig! Ja jisses och hur ska jag då presentera mig! Jag har funderat och kommit fram till att jag ska göra en kort presentation så här inledningsvis. Sen med tiden kommer du att lära känna mig mer utifrån det jag skriver och delar med mig av. Jag vet inte heller just nu hur mycket och om vad jag kommer att skriva om här i bloggen. Jag har nämligen tänkt så att den här bloggen och det jag skriver här föds fram i stunden så att säga. Såklart går jag och funderar lite på vad jag vill berätta om här i bloggen men den stora skrivarprocessen sker då jag sitter här i min favoritfåtölj med min laptop i knäet. I just denna stunden öppnar jag upp den kreativa kranen och låter flödet ta med mig ut på skrivandets äventyr och som jag delar här med dig. Jag tänker liksom att det är en process, ett uttryck som utvecklas i stunden och här mitt i tiden. 

Jag har också kommit fram till att jag inte vill få några kommentarer i min blogg. Jag tycker det blir för likt de sociala medierna då. Jag ser det som en utmaning att sitta på min kammare och skriva och inte veta om det faller i god jord hos dig eller inte. Det är viktigt för mig att jag gör min grej när jag skriver utan att boosta med varken ris eller ros från dig som läser. För mig är det min ledstjärna att följa min intuition och hitta mitt egna och sanna uttryckssätt både i ord och bild. Och det gör jag bäst då jag går helt in i mig själv och fokuserar på det jag gör. Och därför hoppar jag över möjligheten till kommentarer i själva bloggen. Men skulle det vara så att du vill komma i kontakt med mig av nån anledning så kan du givetvis maila mig!

Fast nu så ska jag presentera mig! Marie Eriksson heter jag och jag är född 1973 så i skrivandets stund är jag 47 år. Jag har två kinesiska nakenhundar som förgyller mitt liv och tar med mig ut på spännande promenader fulla med nosande och sprättande. Jag är stolt Faster till 3 underbara barn! Min bror blev familjefar och jag hans storasyster valde att leva det fria konstnärslivet. Med andra ord har inte mitt liv sett ut som det traditionella livet med man och barn. Redan som liten tjej var jag vettskrämd för att föda barn och min lösning på det var att jag skulle adoptera en indianflicka då jag blev stor. Nu blev det ingen indianflicka men dock två helt underbara hundar. Tidigt i livet visste jag att jag skulle bli konstnär och författare. Jag älskade att skapa och pyssla och kunde sitta i timmar och roa mig och få utlopp för min kreativitet. Ord var också nåt som jag älskade och att läsa och skriva blev tidigt ett viktigt intresse för mig. Längtan att utveckla min kreativitet och finna det som är jag, min essens liksom växte sig allt starkare i mig ju äldre jag blev. Men det var först då jag var 29 år som jag verkligen kände att jag hittade hem i min kreativitet. Det var då jag kom ivrigt susande fram på min Cresent cykel i Falun på väg till min allra första kurs i Vedic Art. Intet ont anandes var jag att jag strax var på väg att hitta det jag längtat efter och sökt i hela mitt liv nämligen min Skaparkraft! Ja jisses vilken upptäcksresa det varit sen dess! Konstens möjligheter är verkligen fascinerande! Och det kommer jag att skriva mer om framöver! 

Jag hade tänkt berätta för dig om min flöjt idag men det får vänta tills en annan dag. Det var lite annat som kom emellan! Men finns det tid så finns det också råd! To be continued!

Allt gott!