Sidor

Idag har jag trummat ursinnigt framför helvetets port och begärt att få komma in. Jag har trummat så hårt att Djävulen själv öppnat sin port. Där stod han med sin svarta blick och röda pilar av eld kom mot mig från hans döda blick. Jag tog min trumma och slog ett hårt slag. Jag slog med min trumpinne som aldrig kan gå av. Jag slog med min korpsvarta den som mina pärlor bär. Jag slog på min trumma och sa: Vik hädan gamla man för nu jag in i din boning ska. Jag kommer med Ljuset och Skaparens Kraft. Vik hädan för nu är din tid förbi. Det är nu din tur att Ljuset åter se. Din ensamhet och förbittring inte bra för din själ är. Du börjar ruttna alltmer och stanken sprider sig till vår Jord. Du ditt uppdrag missförstått och du ska nu åter din Fader få möta. Backa undan och låt mig kliva in. Här behöver renas och åter låta Ljuset komma in. Utan ett ord viker Djävulen ner sin blick och kliver åt sidan. Jag kliver in och mina trumslag fyller Djävulens boning med Ljus och Kraft. Jag börjar sjunga och sångens vibrationer börjar dansa glädjens sång. Luften som tidigare var som svart tjära och hotade att kväva allt liv börjar åter vibrera och ändra färg och form. En doft så underbar börjar sprida sig i denna sorgsna boning gjort av sten. En doft av de vackraste sommarblomstren fyller hela min själ. Ljuset expanderar och fyller hela boningen med Kärlek. Känslan fylls alltmer av hopp och jag hör fåglarnas sång. Jag tittar mot Djävulen som i porten står. Här står nu en trött gammal man som så sorgsen är. Han tar min hand och säger: Under lång lång tid jag så ensam varit. Jag var också ung en gång och full av liv. Men jag förvirrade mig bort från min stig. Hat, avundsjuka och girighet följde min väg och slog rot i min själ. Med tiden dog längtan och allt hopp om liv försvann. Men nu börjar jag förstå. Tag mig till allas våran Fader och Skaparen av allt liv. Jag vill Honom åter möta och få frid. För jag förstår nu att även jag är Ljus och att även jag har en själ. Det är dags nu att även jag kommer hem till vår Skapares boning. Det är dags nu att jag berättar för Honom vad jag på denna resa lärt och att jag får be om Hans förlåtelse och Kärlek. Det är dags att släppa taget och låta vår Fader ta vid. Det är dags nu att låta all ondska åter bli Ljus. Kom nu går vi hem till vår Skapare du och jag och trumman din. Tack för att du trummade så hårt med din trumpinne som aldrig går av så jag bortom allt hopp den ändå kunde höra.