Sidor

Jag ser mig omkring och det enda jag ser är skog och åter skog. Tallarnas trädtoppar rör sig sakta fram och tillbaka.

Jag kisar med ögonen och jag ser hur trädkronornas rörelser tar form likt en dans en svepande dans med mjuka famntag.

Jag hör vinden och jag känner hur jag kommer till ro. Vinden är mild och varm. Jag känner mig välkommen och jag är trygg.

Skogens alla dofter fyller min näsa och jag drar ivrigt in den i min kropp med önskan om läkning.

Med önskan att skogens doft ska lindra mina sår. De såren som ett långt liv kan ge. Såren som kommer med smärta och sorg.

Jag tar ännu ett djupt andetag och föreställer mig hur blockeringar i min kropp och själ följer med när jag andas ut.

Jag andas in allt det vackra som finns i vår natur. Jag andas ut det som mig ont gör och känner hur det löses upp och förs iväg med vinden.

Jag nu åter mina rötter känner. Jag känner min kropp som är min stam. Min stam som förenar mig med himmel och med jord.

Mitt i Skapelsen jag står och det är här jag blir till. Det är här i skogen jag blir hel och åter kraft får.

Kraft att släppa taget och vidare gå.

Kraft att vara den jag är och mod att leva fullt ut.

Tacksamheten fyller min själ.